Jag har lyft ADHD många gånger här i bloggen och skrivit om det faktum att många av våra barn som diagnostiseras med ADHD, faktiskt är barn som har en ofantlig och fantastisk kreativitet. Det de har gemensamt är ofta att de är rastlösa och vill ha ut mer av livet än det som förväntas av dem och som kategoriseras som vanligt. De passar sällan in i det samhälle som är skapat för en befolkning i ordning. I dagens samhälle förväntas våra barn bli förpackade i en mall där de ska sitta tysta och snälla i en skolbänk, kanske så tidigt som vid 6 års ålder. Om barnen inte passar in i det arrangemanget, så ses de som annorlunda och som sjuka med medicinering som följd. Hur sjukt låter inte det… ?
Tänk om du började på en ny avdelning på jobbet, där du kom med massor med ideer, hade hundratals nya planer, jobbade som en tok och var kreativ som få. Tänk om chefen skulle säga att du istället ska sitta still, vara tyst och lyssna på alla andra… Och om du inte gjorde som chefen sa, ja då skulle du få medicin så att du blev tyst, lygn, apatisk och tappade din kreativitet?
Att barn behöver leka och har spring i benen, det tar vi ingen hänsyn till när vi vuxna gör allt vi kan för att tvinga barnens fokus från den högra, kreativa hjärnhalvan som vill bli filmstjärna eller astronaut till att den vänstra hjärnhalvan och en teoretisk, realistisk livssyn. Visst finns det många barn som passar alldeles utmärkt in i skolvärlden, men det är också långt ifrån alla som är skapta för den sortens inlärning.
Barn som inte mår bra av att sitta stilla, som inte lär sig genom att läsa och räkna, utan genom att testa sig fram och vara praktiska i sitt tänkande. Det är ofta de barn som uppfinner, skapar och bygger, som tänker nytt och utan för ramarna, istället för att göra som alla andra.
Att det är de barn som fortsätter att uppfinna och skapa i vuxen ålder finns många exempel på, förutsatt att de får utrymme för att nära sin personlighet. Tomas Eddison hade tydliga ADHD-kriterier och ansågs som dum av sina lärare, Albert Einstein kunde inte tala förren vid 4 års ålder och lärde sig skriva först vid 7 års ålder. Hans lärare ansåg att han var en trög dagdrömmare och att han var socialt inkompetent. Fler exempel är Walt Disney, Leonardo da Vinci, Mozart, Henry Ford, Benjamin Franklin, Abraham Lincoln, Isac Newton, Winston Churchill och Beethoven… För att nämna några..!
Anledningen till att jag skriver om detta just idag är att Kommitéen för Mänskliga Rättigheter skickade ut ett nyhetsbrev idag, där de ställde en oerhört bra fråga som jag ville fånga upp: Håller vi på att droga ner våra genier?
Kanske är det så att det finns en rädsla för nytänkare, en rädsla för det som är annorlunda och för de som tar lite extra plats. Kanske finns det en oro för de barn som ses som stökiga och aktiva, inte för att det skulle vara fel att söka den uppmärksamheten, utan för att det inte passar in i vår ram av hur en skolmiljö ska se ut. Kanske passar det inte våra politiker att det finns barn som inte kan formas och stöpas i skolan och som inte kan spottas ut 9 år senare som färdiga samhällsplikttrogna människor som gör exakt som de säger. Kanske finns det en rädsla för att människor ska komma på nya, bättre saker än de som finns idag och som många tjänar ofantliga pengar på?
Visste du att många av de barn som drogats ner med ritalin beskriver det som att de varit instängda och att de blivit berövade på sina känslor och sin personlighet… att de inte fått ut sina känslor och känt sig avtrubbade.. som om de levde i en glasbubbla. De beskriver det som oerhört dramatiskt och med oerhört hjärtslitande berättelser. I Norge är mängden barn som får daglig ritalin oerhört stor och vi i Sverige jobbar hårt för att komma i kapp våra nordiska grannar, genom att skriva ut allt mer av drogen. Det räcker att läsa på FASS om alla biverkningar, så förstår man att dessa barn tar skada av det.
Visst kanske det behövs hjälp i vissa fall när barnens energi blir för stor för föräldrarna och skolpersonal att hantera, men varför vill vi lösa det enkelt och snabbt med droger? Det är välkänt att det går att göra oerhört mycket med sockerfattig mat, med mat fri från tillsatser som tex natriumglutamat, med ordentligt träning och motion så barnen får utlopp för sin energi samt genom avslappnande inslag som yoga, mental träning och massage.
Hur som helst… så överensstämmer jag med kommitéen för mänskliga rättigheter och tycker att vi ska ta vara på barnens kreativitet och energi, snarare än att droga ner dem och gömma deras egenskaper.
Läs mer på:
Kommitéen för mänskliga rättigheter
Läs mer på mina barnsajter:
www.piggabarn.se
www.kostkoll.se
www.friskabarn.se